Hejsan allihopa!
Ojoj, vad jag har missskött den här bloggen något kopiöst. MEN... livet ställer till det på en del behagliga sätt ibland. De senaste veckorna har varit extremt modellhäst relaterade så det har varit lite måleri och skapande av den mer "konventionella" konstnärs graden.
Jag håller på med ett par fina teckningar till en vän i USA, en tatuering av en demon till en annan och allskönans saker emellan! Så sakta men säkert så kommer det fram saker och ting jag vill göra istället för att hela tiden följa den vanliga strömmen.
Oftast när man är en skapande person så förväntas det att man ska spendera tiden framför en kanvas duk med penseln och paletten. DÅ är man en konstnär. DÅ ses man som en äkta vara - under förutsättning att man har 30 olika kurser, bombastiska kluriga lärare och 3 betyg från olika instutitioner i bakfickan. DÅ är man plötsligt en rumsren skapande kreatör. Skjuter jag mig själv i sank nu och förolämpar "utbildade" konstnärer? Njae. Det ÄR ett tve-eggat svärd för oss alla.
Att hårdskolas i någon annans stil - att studera under en "stor" konstnär och nötas in med den personens ideer och tankar ställer till det för den egna kreativiteten. När överges den egna stilen och uttrycket och var kommer den STORA konstnärens ideér in och stör ut de egna? Någonstans stör allt för strikta studier det egna skapandet.
Nu BEHÖVS det en del grundläggande kurser och material lära för att man ska överhuvudtaget förstå vad man gör. Färglära är en av de absolut viktigaste grundstenarna. Viss biologi om man nu är intresserad av realistiska skapelser och deras uppbyggnad. Lägger man kroki och stilleben till listan är det början på utmärkta baskunskaper. Doppar vi sedan hjärnan i en härlig dos perspektiv och komposition så har man det mesta klart att använda.
Men tro inte att lärandet slutar där. Nope. Nu är nästa steg att hitta dig själv men utan att styras för hårt av vad andra tycker att du ska göra. På vägen att klara av sin egen skapande verksamhet måste man ibland sänka sig till att göra en del arbeten som man kanske i tysthet spyr galla över och rent ut sagt plågas av, men ändå totalt dedikerar sig till. För varje penseldrag, varje pennas streck så ger man allt man har och hoppas innerligt att det är rätt sak. Men var ska man dra gränsen för sin egen integritet i skapandet?
Det är klurerier och tankar i de här mörkar gränderna av mitt medvetande som sakta men säkert sjunker in. Att följa strömmen - röda stugan med vita knutar och blommor överallt till exempel - kan vara som att sudda ut en blyertslinje som blev fel. Jag har steg för steg kommit till insikten att det är dags att lägga de här konventionella skapelserna på en annan hylla för stunden. Mitt eget skapande måste få uttryckas utan begränsningarna som etablissemanget säger och tycker är rätt. Vad som ses som "kulturellt rumsrent" måste få bli min egen tolkning i mitt eget skapande!
Så vi får se vad framtiden ger efter mina funderingar. Att gå sin egen väg ÄR svårt, det ÄR en utmaning. Men det är också kanske det som behövs? Att vandra sin egen gata men spana i skyltfönstren på andra, dra inspiration och tolka resultatet på mitt eget sätt. Inte som massproducerade "äkta" målningar man hittar på olika möbelvaruhus. De finns redan i 1345 andra hem. Men det verk man köper från en kreatör nere på gatan eller från grannan kommer att vara det unika och spektakulära som senare blir det värdefulal i ens liv och hem.
Så... många tankar, många frustrationer men det är mina tankar om vad jag skapar och kommer att skapa. Det kanske inte är eller blir en populär tanke eller handling men jag måste få vara mig själv utan att någon står över mig med en pekpinne och kräver rättning i leden.
No comments:
Post a Comment